
Idag,vårdagjämningen, är en speciell dag! Min man är särdeles nöjd efter det stora lyckade projektet. Nu står den på plats efter släpvagnsturen och uppdragning på ön av tio starka karlar med skotrar. På sluttampen på morgon åkte den ner i ett dolt hål och höll på att gå överstyr med Ingemar dinglande uppe i luften men alla starka fixade till det.

Färgerna gick mestadels i vitt och svart och det passade perfekt i denna stillsamma och vackra ceremoni.

Aftonrodnad ger morgonsol, ja, det återstår att se imorgon!
Den här dagen har känts lång på något sätt. Nu är dag och natt lika långa, i några dagar, på hela jorden. Solen går upp i öster och ner i
väster.

20 mars kl 18.32 i Sverige. Den lokala tiden i Nya Zeeland är då 21 mars kl 05.32.
Det som känns bra nu är att dagarna blir längre och längre.
Jag tycker om ljuset även om jag kan tycka att det är behövligt skönt att medvetet vistas i mörkret och vilan. Natten som boar in och medverkar till att vi släpper alla måsten och yttre krav. Nu ska jag vila på spikmattan en stund och njuta av det svarta mörkret i tystnaden skriver Monika Palo som har hjärnvila!