Semester! Att bara vara...

Den här söndagen känns som om den är en evighet, regnet har öst ner, vinden har piskat mot fönstren och här är vi landsatta. Det är lite konstigt att bara vara så många dagar i rad. Jag kommer på mig själv att jag helt plötsligt inte vet vad jag ska göra av tiden. Jag måste erkänna att jag bär mitt morsarv av duktighet, det är som om det är lite fult att inte ha något för händer.

Min man och jag är helt hänvisade till varandra på en liten ö i skärgården. Jag har t.o.m. glömt min mobil på land i torsdags och det känns tomt och ovant, även om jag brukar stänga av ljudet när jag inte är i tjänst. Min mans telefon laddade dessutom ur sig igår, ja, hur det kan gå när vi inte klättrar på i ekorrhjulet.

Lyssnade på Svensktoppen på f.m. där jag fastnade för ”Dagen är vaken” med Cajsa Stina Åkerström
”Dagen är vaken, luften är klar, Jag glömmer för stunden de frågor jag har och låter tystnaden stilla ströva till ro
Här i ett nu vill jag leva....”

Så är det för mig just nu, jag behöver bara få vara. Allt jag företar mig handlar just nu om att backa bandet. Jag överraskade min man med en vistelse på Yasuragi - Hasseludden i Stockholm för några år sedan och ständigt återkommer en sekvens därifrån. Det japaninspirerade bastubadet där man satt i tystnad och sakta tvagade sig och hällde vatten över kroppen istället för dusch. Det har jag gjort på mitt sätt redan som barn uppe i Tornedalen när vi badade bastu eller sauna som det heter på finska.

Som en mental förberedelse till stugan här ute köpte vi en vedeldad bastu i våras och när vi började badandet utomhus så återkom de sinnliga minnena så starkt. Vilken längtan jag burit på i alla år, från fäboden utanför Övertorneå där jag vistades hos mina mostrar under somrarna samt från mitt barndomshem där vi alltid värmde bastun på lördagarna. Pappas förberedelser med eldandet, röklukten som nådde alla sinnen, det var väldigt speciellt. I fäboden fick vi hinka upp vatten från en brunn, köra det till bastun i skogen och det tog en hiskelig tid med allt förarbete.

Jag känner att det är tiden jag har behov av att komma i fas med. Min vanliga vardag är bekväm med allt det innebär, allt går undan med en väldig fart. Vi har alla bekvämligheter vi behöver och här i vår oas, vår Längtan får allt ta längre tid. Jag vill att allt tar sin tid och vi har tid att invänta....


Här väntar jag på att bli torr bakom öronen efter ett dopp i havet en solig dag, vi har även upplevt sådana......

Monika Palo
http://www.ljuskupolen.se/ http://www.halsofokus.com/